Så började det 1938

Dykäventyr för länge sedan

Av Kjell Åshede

 

Redan tidigt sommaren 1939 kom de två första (och enda?) apparaterna av typen ’Scaphandre Le Prieur’ till Sverige, inpackade i hyvelspån i en trälåda. Avsändare var firman ’Epervier & Gillet’ i Paris och mottagare var Sveriges första dykarklubb, Göteborgs AmatörDykarKlubb.

Bakgrunden var att två mogna herrar och kamrater sedan barnaåren, Jerker Lundell, folkskollärare, och Enar Liedholm, bokbindare, hade suttit och diskuterat ett av sina stora intressen, Sveriges historia och forntid. De hade då kommit in på ett förmodat vikingaslag i Göteborgs norra skärgård. ’Tänk om man kunde dyka ner till havsbottnen och hämta ett bronssvärd från det slaget’ satt de båda och önskedrömde. Då Jerker dessutom nyligen hade läst boken ’20 år på havets botten’ av den engelske yrkesdykaren Bruce, kom samtalet, som hölls någon av mellandagarna redan 1935, att mer och mer övergå till att gälla bildandet av en klubb för amatördykare. Detta ledde i sin tur till att kontakter togs med bland annat Sjöfartsmuseet i Göteborg, chefen för Västkustens marindistrikt, Naturhistoriska Museet, Historiska Museet och ytterligare några museala och marina instanser i Göteborg. Man ville hos dessa efterhöra intresset för att praktiskt och ekonomiskt stödja en klubb som var villig att ställa sina ideella tjänster till deras förfogande och gensvaret var enbart positivt. Planering och organisering fortsatte sedan parallellt med efterforskning om alla praktiska dykeridetaljer under flera år. Göteborgs AmatörDykarKlubb bildades så småningom den 22 oktober 1938 vid ett möte på Oscar Fredriksskolan. I protokollet från detta historiska möte kan man bland annat läsa:

Närvarande: Herrar   A.Adolfsson, E.Liedholm, B.Ljungqvist, J.Lundell, Alf olsson samt undertecknad Morgan vid protokollet

§1.    Öppnades sammanträdet kl 17.11 av herr Lundell, som hälsade de närv. välkomna.

§5.    På ordförandens fråga, huruvida de närvarande efter att ha tagit del av de av honom uppskisserade linjerna, vore villiga att bilda en dylik klubb, svarades enhälligt ja, varefter ordf. förklarade klubben stiftad.

§10.    Herr Ljungqvist väckte förslag att man borde försöka få tillfälle att se på någonstans där dykningar företages.

§ 12.    Avslutades sammanträdet kl 18.26.

Språket var annorlunda på 30-talet och ambitionen var det verkligen inget fel på. Tanken redan från begynnelsen var att man skulle använda sig av den enda tillgängliga dykarutrustning som fanns vid denna tid, nämligen tungdykarutrustning men nu föll det sig så att vid slutet av 1938 fick Göteborg besök av en fransk dykambassadör vid namn Jean Painlevé som vid ett sammanträffande hos lektor Nils Sund, måndagen den 5 december, för klubbstyrelsen kunde demonstrera den lätta och smidiga luftautomaten Le Prieur. Förutom demonstrationen av dykapparaten fick göteborgarna en första orientering i subfotografering. På våren 1939 hjälpte Painlevé klubben att beställa två stycken Prieurapparater och det var dessa dyrgripar om nu skulle packas upp. Praktisk dykerfarenhet hade man redan börjat skaffa sig då tre klubbmedlemmar i juni månad fått lov att göra en nedstigning till 5 meters djup med heldräkt och slang hos ’Röda Bolaget’ vid Kustens varv. Detta hade skett från bärgningsångaren ’Harald’ och hade givit de tre deltagarna euforiska känslor. Och nu skulle man ha två egna luftautomater och kunde dyka när och var man så själva önskade! Apparaten Scaphandre Le Prieur bestod av en 2,7 liters tryckflaska 150 bar, en manuellt justerbar reduceringsventil, manometer och en stor gummimask med fritt flöde. Flaskan bar man på bröstet så att man lätt kunde justera trycket samt övervaka manometern. Hela utrustningen var så lätt att en enda person utan den minsta svårighet kunde klara sig på egen hand till skillnad mot den betydligt klumpigare heldräkten med hjälm.

Lämna ett svar